onsdag, oktober 14, 2009

entreprenöriellt lärande

Det är det nya nu. Entreprenörsandan ska premieras redan i skolan tycker EU och det tog några relativt unga pedagoger fasta på och har arbetat fram en svensk metod som egentligen är baserad på norska idéer.

Poängen är att eleverna själva skall vara sina motivatorer, kreativitet är inte skapat, det måste komma inifrån. Uppenbarligen leder detta till mer motiverade elever, lägre frånvaro och framförallt bättre studieresultat. Allt genom att ge eleverna rikligt med ansvar. Rent konkret så jobbar man schema och lärobokslöst. Eleverna är i skolan mellan 8 och 15 och har egentligen bara en schemalagd sak - mat. Resten är projekttid. Projekten måste givetvis då vara sanslöst ämnesintegrerande.

Idag var jag på studiebesök på en gymnasieskola i Landskrona som jobbar efter denna modellen. Aldrig! tänkte jag, inte en chans att detta funkar. Med hundra fördomar nära till hands så hade jag dömt ut satsningen på förhand. Kanske i en överambitiös skola där eleverna är äckligt motiverade (alternativt med omänskliga krav hemifrån) men inte i Landskrona... och verkligen inte på barn&fritidsprogrammet.

0810 var 28 av 30 elever samlade i en ringsamling där alla fick berätta hur de hade upplevt några fältstudiedagar de varit på. De sista två släntrade tyst in några minuter senare. De allra flesta berättade i flera meningar om hur det hade varit och erfarenheter de fått med sig. Idag skulle ett nytt projekt initieras. Grunden hämtades ur ett kursmål och eleverna satte igång. Utan pekpinnar eller hot om barnaga arbetade sedan dessa 16åringar ivrigt med att planera vilka de skulle intervjua för att lösa uppgiften, göra en så bra redovisning som möjligt men framförallt eftersom de upplevde att det de lärde sig var relevant för dem.

Borta är kappräknandet i matten, borta är meningslöst tragglande av verbformer och annan perifier ytkunskap. Istället sken skaparglädjen igenom. Eleverna var själva auktoriteter på vad de skulle lära sig, hur de skulle lära sig det och hur de skulle visa upp sina nyvunna kunskaper och erfarenheter.

Allt detta på tre timmar en kall oktobermorgon i Landskrona. Varför gör inte alla såhär?

5 Kommentarer:

At 10/14/2009, Anonymous Joy skrev...

Min gisssning: Pengar.
Brukar vara det svaret när en bra lösning hittas och den ändå inte implementeras..

 
At 10/21/2009, Blogger Per skrev...

Eller för att råplugg, tragglande av verb och så vidare behövs för att vi inte ska tappa kunnande. Som läkarstudent räcker det inte med att vara duktig på att ställa upp mål som gruppen ska arbeta efter. Man måste kunna en shitload med naturvetenskap för att sätta ihop det hela. Man lär sig inte organisk kemi genom att kramas i grupp.

Just my 2 cents.

 
At 10/26/2009, Blogger Unknown skrev...

du har alldeles rätt Per... nästan. Entreprenöiellt lärande är ingen högskoleform utan utarbetat för högstadie och gymnasium där de flesta elevernas största problem faktiskt inte är att de tycker att saker är för svåra, utan de inte har den rätta motivationen. Deras "motivation" bygger på skrämselpropaganda á la "om du inte klarar dina franska verb kommer du inte få bra betyg och då hamnar du på scania i sibbhult".
Just språk är kanske inte så lätt att få med alla delar i denna form men jag anser fortfarande att det är ett sjumilakliv i rätt riktning.

 
At 10/26/2009, Blogger Unknown skrev...

organisk kemi tror jag däremot är en bra bit inom spannet av inlärningsbara kunskaper via EL

 
At 1/22/2010, Blogger Marielle & Christer skrev...

Per och Daniel - EL fungerar både för humanister och naturvetare och har inte så mkt med att kramas att göra, även om många säkert skulle må bättre av att kramas än av att traggla. Kunnande är inte motsatsen till lärande, eller hur tänker du Per? EL är ett annat sätt att nå kunskapsdjup men jag vet att det inte är så lätt att ta till sig innan man sett hur det går till "live". Va kul att du (Daniel) tog dig tid att göra ett studiebesök :-)

 

Skicka en kommentar

<< Hem