I < †
"Han måste bli större och jag mindre."
Joh 3:30
Det är svårt att uttrycka en bättre önskan än så vad gäller vår relation till Gud. Simpelt och glasklart.
Man skulle kunna tro att jag borde veta bäst om vad som är bra för mig. Det är ju ändå mig det handlar om. Mig, min kropp, mitt liv, min framtid, min karriär. Dock finns det en som känner mig bättre än jag, jag själv, gör. "Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda ... Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster" (Ps 139). Gud känner mig utan och innan "innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det". Finns det en större trygghet någonstans än i denna visshet. Gud, allt i universums skapare känner mig, har vetat om mig långt innan jag föddes. Gud, samma Gud som hjälpte Daniel i lejongropen, som var med Jona i fiskbuken, som teleporterade Filippus, som befriade Paulus ur fängelset, som offrade sin egen son av kärlek till oss.
Jag är korkad. Så är det bara. Jag har ett begränsat intellekt, en framförhållning som stannar någonstans strax framför nästippen. Hur kan jag överleva utan hjälp? Var finns en bättre hjälp än hos Gud? Gud är större än mig. Gud vet mer än jag. Hur många gånger glömmer jag inte bort det. I mitt begränsade synfält är jag ganska smart, jag har koll och tänker på framtiden. Men Gud är större. Ibland är det som om Gud inte får plats i min världsuppfattning. Jag är stor nog. Tänker jag. Zooma ut Daniel, låt Gud få styra. Vore det inte bra om någon kunde påminna mig om att jag faktiskt inte är störst i mitt liv?
Varje morgon när jag tittar mig i spegeln har jag en påminnelse. I<† Utan att göra för stora anspråk så tycker jag att jag gjort ett smart drag.
Joh 3:30
Det är svårt att uttrycka en bättre önskan än så vad gäller vår relation till Gud. Simpelt och glasklart.
Man skulle kunna tro att jag borde veta bäst om vad som är bra för mig. Det är ju ändå mig det handlar om. Mig, min kropp, mitt liv, min framtid, min karriär. Dock finns det en som känner mig bättre än jag, jag själv, gör. "Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda ... Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster" (Ps 139). Gud känner mig utan och innan "innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det". Finns det en större trygghet någonstans än i denna visshet. Gud, allt i universums skapare känner mig, har vetat om mig långt innan jag föddes. Gud, samma Gud som hjälpte Daniel i lejongropen, som var med Jona i fiskbuken, som teleporterade Filippus, som befriade Paulus ur fängelset, som offrade sin egen son av kärlek till oss.
Jag är korkad. Så är det bara. Jag har ett begränsat intellekt, en framförhållning som stannar någonstans strax framför nästippen. Hur kan jag överleva utan hjälp? Var finns en bättre hjälp än hos Gud? Gud är större än mig. Gud vet mer än jag. Hur många gånger glömmer jag inte bort det. I mitt begränsade synfält är jag ganska smart, jag har koll och tänker på framtiden. Men Gud är större. Ibland är det som om Gud inte får plats i min världsuppfattning. Jag är stor nog. Tänker jag. Zooma ut Daniel, låt Gud få styra. Vore det inte bra om någon kunde påminna mig om att jag faktiskt inte är störst i mitt liv?
Varje morgon när jag tittar mig i spegeln har jag en påminnelse. I<† Utan att göra för stora anspråk så tycker jag att jag gjort ett smart drag.
posted by daniel @ 12:25 fm
15 Kommentarer:
wow!
jag vill också tatuera mig! kanske får ta o göra det innan man har en äkta hälft med åsikter...?
skönt att ha en systers stöd. =)
om johannes har åsikter så kan han ta upp dom med mig... stöd goes both ways =)
alltså, det var jag, dale som skrev ovanstående. Lindsey hade visst varit klåfingrig och använt min dator och glömt logga ut från blogger.
jag vill med, men tror att en leder till två, som leder till en enda stor kroppsmålning.. hmm.. lagom är bäst sägs det, klarar jag av att följa under denna svenska lag... !? det är frågan.
gillar din tatuering och måste fråga även dig.
gör det verkligen så himla ont?
kram joysan
det gjorde faktiskt inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Det brändes som om man blev bränd av en humla konstant i en halvtimme.
Jag designade den själv dessutom, det är ett måste och nej, jag kommer inte skaffa fler men jag har också hört att det är lite beroendeframkallande.
Roligt att du frågar efter min åsikt! :p Ska därför passa på att tillägga något litet: Det är intressant att du först med emfas slår fast att du är korkad, för att genast hävda att du gjort ett smart drag.
ps, skulle vara roligt att se dig i kroppsmålning Joy ;)
hvd
I relation till min skapare är jag ganska korkad och att jag sedan hävdar att jag gjort något smart är ur min egen begränsade synvinkel men kan även ses som smart i ett vidare perspektiv, fast jag då lägger fram det med viss försiktighet (utan att göra för stora anspråk)
Dang it, Lindsey...
hmm. Johannes, det känns lite som en utmaning. Jag är frestad på riktigt.
Jag har planerat 3 tatueringar, frågan är bara; är det bäst att låta bli!?
Som när vi fick frågan på bibelskolan, -Varför ska man lära sig minnesversar? och någon svarar -Så man slipper tatuera in dem... Hmm.. smart...? eller?
Jag vrider och vänder, ångrar mig och ångrar tillbaks..
Klarar jag mig att hålla mig till 3 ev 4..
Avgör imorgon ;) Sent nu.
Ja Dale, ännu senare än när du påpekade att det var sent i förrgår.
Ha det fint!
Kul att Dale kommer hem, eller hur!!?
anonym ovan är ju Joy då ju.. ;)
hmm. tid står ej.. måste då påpeka att klockan är 02.31... stor kram /liten joy
Personligen så har jag aldrig förstått grejen med tatueringar. Men sen är jag ju en sådan som inte ens vill färga håret, så min åsikt kanske inte väger särskilt tungt i sammanhanget. Ett plus att ha med något matte-relaterat i sin tatuering dock.
En mycket bra påminnelse må jag säga... Men jag vågar nog inte gå så långt som att tatuera bröstet...
jo. ett smart samt snyggt drag.
Sjukt mäktigt dale. Och när jag säger sjukt mäktigt så menar jag sju-uu-ukt mäktigt.
Skicka en kommentar
<< Hem