dale idag

Ethiopian Airways. Inte det billigaste alternativet men vad de erbjöd gjorde att deras turkiska rivaler fick stå tillbaka. Med ethiopian kan man för en mindre summa lägga till en resa till Zanzibar utöver turen t/r Addis Abeba. Planet var det äldsta jag satt min fot i. Jag trodde att man samfällt i flygbranchen av ren medmänsklighet hade skrotat alla plan med takmonterade CRT-skärmar men lösningen på mysteriet var tydligen att Ethiopian köpt in dem alla. Troligen fick de ett schysst paketpris på lite åttiotalsdokumentärer att visa på planet för sämre "in-flight entertainment" får man leta efter. (Och då har jag ändå flugit från New York till Helsingfors med FinnAir där man helt enkelt flög med ickefungerande hörlursuttag i halva planet, jag fick då titta på stumfilm i sju timmar).

Jag har hört att den afrikanska soluppgången skall vara nåt speciellt. Snabb har jag hört. Men vad vi fick uppleva 04.30 en timme innan planet påbörjade sin landning i Addis var absurt. Helt oprovocerat slås samtliga (och jag menar A L L A) lampor på i planet. En kvart senare när jag lyckats somna bort från CRTskärmarnas erbjudande om att gå med i deras frequent flyer program väcks jag av en flygvärdinna som enträget försöker få mig att beställa lite dricka. Jens Daniel Larsson tackar då för första gången i världshistorien nej till en cola. Ytterligare tjugo minuter senare serveras "frukost" - utan dricka.

Flighten mellan Addis och Zanzibar skulle gå via Dar Es Salaam. Fine. Dock visar den sanslöst bristfälliga informationstavlan på Addis international att min flight även går till Kilimanjaro. Okej tänker jag som har dålig koll på Tanzaniansk geografi, planet går väl vidare dit efter besöket på Z-bar. Näpp. Ethiopian Airways hade visst slarvat bort ett flygplan som skulle gå mellan Kilimanjaro och Addis. lösningen blev att vårt plan, då redan en timme sent, fick göra ytterligare ett stopp på vägen. Jag undrade stilla vad tanterna hemma i Hässleholm skulle säga. De som blev tokrasande om jag som stadsbusschaufför gjorde ett extra stopp för en rullstolsbunden man som skulle slippa en decimeter snömodd... Än mer spännande blev det för de tio passagerare som klev på vårt plan i Kilimanjaro i tron på att de skulle till Addis och de fick veta att de skulle få flyga en nätt omväg om Dar och Zbar. Bara sju timamr extra om man räknar den timmen de stod på marken på varje ställe.

Flygplatsen på Zbar var ... speciell. En ensam white board visade de första tio flygningarna under dagen och snubben som skulle stryka flighter efter hand för att ge plats åt nya var väl sjuk. Eller nåt. Kvinnan i incheckningen tog god tid på sig. Kan tro det då hon skulle hinna med att leta en en massiv bibba listor efter mitt namn. Datorer? Nej. Slutligen återfanns jag i listan, obetydligt felstavad och jag fick mitt handskrivna boardingpass. Passagerare 03. Det danska paret framför mig i kön var visst 01 och 02 i vårt plan. Så mycket för säkerheten. Danskarna framför mig fick blåögt dessutom betala $30 var i international fight tax. Jag hävdade med bestämdhet att min skatt redan var betald och slapp helt enkelt betala.

Väl tillbaka på Arlanda kom fyra väskor ut på baggagebandet. Sen stannade det. En kvart senare upplyses vi om att en baggagelucka på planet frusit fast. kan tro det när det skilde nästan 50 grader i temperatur från där vi lyfte till där vi landade.