dale idag

Inget är som väntans tider

Jag väntar ofta. Inte så att jag är väldigt snabb av mig och därför får vänta på alla i min omgivning hela tiden, nej, det är nog snarare tvärtom är jag rädd. Men om man tänker efter så spenderar vi mycket tid med att vänta. Det är kanske så att det mesta av väntandet sker i tysthet och därför så har du inte upptäckt hur mycket du väntar. Faktum är att väntan är en så självklar del av vårt liv att vi inrättat speciella väntrum, där det är meningen att folk ska samlas och vänta tillsammans. Väntan är med andra ord en gemenskapsbefrämjande aktivitet.

Idag väntade jag hur länge som helst i kön på obs stormarknad i Hässleholm. Ett tag funderade jag på om Jesus skulle hinna före och jag skulle få uppleva återkomsten från en affärskassakö. När han inte kom så började jag istället fundera på hur man skulle kunna fördriva denna evighet som det verkade ta för de två kunder som stod framför mig i kön. Jag tänkte att jag kanske skulle hinna bli gammal där på obs. Kanske hitta mig en fru i kundtjänsten, gifta mig och skapa oss ett hem nånstans på klädavdelningen. Stormarknader är bra ställen att bosätta sig kom jag på sedan då kön fortfarande inte hade krympt. Mat finns det ju uppenbarligen oändligt av. Träningsutrustning och TVapparater finns i källaren. Klädutbudet är lite begränsat men å andra sidan så är det ju det enda man har att välja på så alla kommer i slutändan att gå klädda lika dant. Ni förstår att man hinner tänka mycket medans man står och blir gammal i en kassakö. Damen längst fram i kön ville tydligen ha ut 45 kronor i kontanter på hennes kontokortsköp så kassörskan måste räkna lite i huvudet. Kassörskan såg förövrigt ut som om hon jobbat på obs i hela sitt liv för hon hade en spejsad namnskylt i guld med sin specialavdelning ingraverad under namnet. Uppenbarligen var inte kassajobb det hon anställts för. Vi övriga i kön började bli ganska många till antalet såg med förundran på hur hon med outsäglig långsamhet slog upp vad koden var för gurka. Man skulle ju kunna tro att vissa koder fastnar en aning efter ett par minuter. Jag började inse att jag hade tjänat tid på att cykla hem och baka mina mandelkubbar själv för att sedan cykla tillbaka och förtära dessa på min fikarast.Obs skulle kunna tjäna storkovan på dessa oerhört långsamma kassörskor. Man skulle kunna ha parkeringsavgifter, man skulle kunna anställa gycklare som underhöll kunderna som står i kö (mot betalning givetvis) framförallt skulle dom kunna ha servering, exemplevis mandelkubb och coca cola för då skulle jag slippa stå i kön.

Väntan är annars en ganska tråkig sysselsättning. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det. Jag bara hoppas att det blir nåt gott för min väntan börjar bli... låt oss säga att jag får en del flashbacks från julaftonsmorgnar då i slutet av åttiotalet och början på nittiotalet när julklapparna låg där under granen och man fick inget veta och inget röra, men man visste att snart så skulle man få öppna dom. Man bara hoppades att man skulle gilla innehållet.

posted by daniel @ 4:43 em 2 comments

Use me Lord

Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"
Jesaja 6:8

Jag har tänkt mycket på den här versen de gångna veckorna när vi varit i USA.
Canticum sjunger en sång som heter "Use me Lord" och det känns som en bra titel på hela turnén. Uppenbarligen har det funnits ett behov av evangelisation här i USA. Än mer har det behövts att ungdomar från dagens samhälle har visat att vi vill ställa oss till Guds förfogande. Vi är inte på något sätt en förlorad generation. Jag tror att Canticum med sina raka, träffande, teologiskt kraftiga texter i sammarbete med körens enskilda medlemmars starka vittnesbörd om sin tro på Jesus Kristus har rört vid den Lutherska kristenheten här i USA.
Responsen har varit entydig. Vi har nått fram med vårt budskap. Gud har använt Canticum till att förmedla inte bara hopp om framtiden utan ett kristallklart budskap om vem det är som håller när allt annat faller. Vi som besitter denna tro måste också i vår tur sprida den vidare till andra runt omkring oss. Människor behöver höra om vem Jesus är och vad han har gjort och vad han har att ge till oss idag!

Välsignelsen över kören och turnén har varit överflödande. Jag menar att ingen bland de 54 som rest runt i tre veckor har känt sig oanvänd eller överflödig. Gud har använt oss på många olika sätt. Tröst för de nedstämda, inspiration till de uppgivna och förebilder för andra att sprida Evangelium! Gud har varit närvarande i varje sjungen ton, varje spelad melodi och i varje stavelse av alla vittnesbörd som givits. Och det är när vi givit vidare av Välsignelsen vi fått som vi i sin tur bara fått än mer.

Turnén är nu över. De sista applåderna har falnat och det känns i mångt och mycket som allt är över; alla åker hem till sitt, inget kommer att vara som det var på turnén och ensamheten och seperationsångesten kommer som en skugga över tillvaron. Men mitt i allt detta har vi fortfarande kvar Guds löfte om att vara oss nära. Han har lovat att vara med oss i alla livets skeden, även då allt känns deppigt. Vi får fortfarande säga use me lord, och Gud kommer att använda oss! Kanske känns inte responsen lika påtaglig som när 250 amerikaner står upp och applåderar med tårarna rinnande längst kinderna, men likaväl välsignar Gud oss när vi står i hans tjänst. Om det så handlar om att vara lekledare på ett barnläger, köra runt en handfull pensionärer i en stadsbuss eller stå inför en större skara människor och predika Guds Ord.

Min uppmaning är att bara fortsätta att vara ett verktyg i Guds hand. Bed att Gud skall använda Dig. Under en morgonbön på turnén lästes förljande citat. Gud kallar inte de mest passande, han kallar de villiga och utrustar dem.

Use me Lord, because people need the Lord!

posted by daniel @ 4:55 fm 5 comments