ingen kickar fopoll som han
VM är igång, festen har börjat!
Tyskland visade direkt var skåpet skall stå och Miroslav Klose inledde ännu ett mästerskap med att göra fler mål än ett. Nu var väl knappats Equador en värdig motståndare för att mäta Tysklands krafter men Tyskland verkar klara sig ganska bra även utan Ballak. Lite skakigt men dom visar ändå att ett lag kan klara sig utan stjärnor. England skall försöka upprepa bedriften och slå sitt b-motstånd utan sin stora anfallsstjärna Rooney.
Sverige då? Vi har alla våra anfallare i shape och talar istället om högerflanker och skadade målvakter. Jag håller fortfarande på Micke Nilsson som back och Alvbåge i målet. Vi får väl se hur det blir och går ikväll. Så länge Zlatan håller, håller Sverige.
Men det stora med VM är inte stjärnorna. Henry, Zlatan, Ronaldinho, Rooney och dom andra kan få göra hur snygga mål som vill men om inte intresset i världen finns så spelar det ingen roll vem som vinner VM. Samtliga övriga sporter har sina fix-stjärnor som är gudar inom sin sport men inte en käft vet vilka dom är eftersom intresset inte finns hos gemena man ute i stugorna. Det är här dom RIKTIGA stjärnorna kommer in. Hobbybolltrollare som du och jag. Vi som i hemlighet drömmer om att få spela en VM-final. Vi som hoppade och gjorde piruetter i luften efter varje mål vi gjorde på bakgården sommaren ´94. Alla vi som inom oss skriker att "Jag är Zlatan" när vi ska kicka boll med kompisarna på gräsplanen. Det är VI som gör VM till något alldeles speciellt.
Leve Folkfesten! Och tack alla stjärnor som får oss att drömma!
Charles de Gaulle
om en vecka sitter jag och slår ihjäl tid på flygplatsen i paris. Förhoppningsvis ahr dom stärkt alla väggar och bärande konstruktioner så vi slipper vara med om samma mardröm som inträffade på terminal 2E på just den flygplatsen 2004. Mycket folk har passerat där sedan dess och det verkar hålla.
Än mer spännande är om jag kommer att ha allt under kontroll då? Tre veckors turnerande ligger framför oss då och en hel del måste fungera för att det hela ska gå smärtfritt för den stora massan av sångare. Nåväl, jag har det mesta kirrat men man kan aldrig planera för allt som nån vis man sa en gång.
Tillbaka till flygplatsen i Paris. Mina ovetenskapliga efterforskningar kring fransk infrastruktur sträcker sig till en first hand look i paris när jag var elva men redan då kunde jag se hur trafiken var ett enda kaos där anarki i sin vildaste form verkade råda. Rondellen vid Chaps elyssé (eller hur det nu stavas) ter sig som en bra visare för hur landet i stort är uppbyggt. Flygplatsen har passande nog fått namn efter den store krigshjälten från de båda världskrigen, Charles de Gaulle. de Gaulle stod emot de krafter som ville lägga sig på rygg och släppa in tyskarna. de Gaulle är på något vis en fyr för ordning och militärisk precision, precis som den nya högteknologiska flygplatsen i Paris som står som en effiktivitetens förkämpe i en stad av kaos.
pånyttfödd entusiasm
så kan man närmast se det. jag har spelat hattrick i några år nu och entusiasmen, framgången och aktiviteten har väl gått i vågor. Ibland har jag låtit laget ligga i träda för veckor i sträck men nu är det andra bullar. Jag fixade avancemang i seriesystemet till den här säsongen och tempot visade sig vara ett helt annat. Division sex är inte att leka med. Jag har tagit avancerad datorteknik till hjälp för att tweaka fram den ultimata startelvan. Jag vet inte om jag ska tacka de fotbollstränargener som simmar om kring i mitt blod eller om jag ska misstro skaparna av "Hattrick manager". Programmet i fråga har använt sig av algoritmer ett par ljusår över mitt huvud och kommit fram till att jag använde en innerback som ytterback och vice verca.
Nåväl, på söndag kommer Cola-Cola på besök till BOB (Bank One Ballpark, min hemmaplan) och en seger är av nöden. Jag ligger sist med en ynka poäng på fem matcher. Snart vänder serien och det hade varit kul med plusstatistik på något lag iallafall.
Hattrick manager är kanske min räddning. Eller blir det min nya sjärnytterback som jag köpte in för 930 000 nu ikväll. Den som lever får se. Join the excitement på hattrick.org
min sjunde dag - vilodagen
stress. stress. stress. jag sitter i passagerarsätet i mitt eget liv just nu. känner mig som en panisk medpassagerare som i desperation sträcker sig över till förarplatsen för att greppa om ratten och försöka hålla bilen på vägen för visst är det jag som styr men det är inte jag som bestämmer hastigheten. Tydligen har jag just varit en vända på autobahn för ärligt talat, jag vet inte när jag sist satte mig ner, andades ut och sa till mej själv: nu du daniel, nu får du ta det lugnt ett tag, det är du värd. Andra har sagt det till mej, men dom har inte sett kartan för mitt livs väg de närmaste veckorna... månaderna. Jag tror nog att jag är stålmannen ibland, iallafall när jag ska boka in grejor. Den senaste veckan har varit otrolig.
söndag: morsdagsutflykt och konsert.
måndag: bussjobb 05.37 och sen picnick med credos avgående styrelse på kvällen
tisdag: praktik hela dagen och sedan credoavslutning
onsdag: skooooooola följt av tackfest för alla som hjälpt till i kyrkan
torsdag: körde buss i 11 timmar
fredag: tenta (observera hur mycket pluggande det blivit) och nu har jag spelat fotboll på kvällen
lördag: Imorgon, äntligen, då ska jag vila, min sjunde dag. då vilar jag
Nu lägger jag av.
ett hyggligt konstigt sätt att inviga sin blogg på eller hur?
jag syftar dock inte på att lägga av med att blogga, vilket jag knappt ens hunnit börja med. Eller jo, jag har varit medlem här i snart en vecka men inte publicerat en enda "artikel", eller vad det nu heter. Jag har istället jobbat på att få fram en bra design på sidan. Fixat med färger, bilder och försökt att sätta mig in i den kod som någon annan skrivit. Om jag är ärlig så tror jag inte ens att personen ifråga skrivit koden själv. Jag kan se framför mig en pop-stylad kille i pike med uppfälld krage på en glammig designbyrå som sitter och väljer färger och har ett datorprogram som genererar koden åt honom. Detta är vad jag då skulle försöka sätta mig in i, se logiken, hitta den röda tråden, få en bild av hur kodskrivaren tänkt.
MEN KODSKRIVAREN HAR INTE TÄNKT. Kodskrivaren är i det här fallet en I-mac någonstans i New York som inte har tillstymmelse till mänskliga drag, inte logiska sådana iallafall. Detta har jag kommit fram till efter att ha spenderat två nätter åt att skriva om koden, klippa klistra, spara och redigera, men nu lägger jag av. Jag kapitulerar. Jag tar Lacostekillens "kod" rakt upp och ner och säljer min självkänsla. Min personlighet gick just i graven.
Men visst, nu blev det snyggt iallafall och jag har skrivit min första blogg.
Håll till godo.
