Örkelljunga reloaded
För ungefär femton år sedan var jag ofta på besök i Örkelljunga. Jag hade min farmor där och det faktum att det enda jag någonsin gjorde i Örkelljunga hade med min farmor att göra fick hela Örkelljunga ett gammalmodigt skimmer över sig. Hemma hos farmor fanns ingen TV, vi fikade på gamla fina serviser och för en tioåring fanns det strängt taget inte speciellt mycket roligt att göra. Om inte min farmor hade TV så hade nog ingen annan i Örkelljunga heller någon TV. Enkel tioåringslogik. 1994 dog min farmor och efter det blev besöken i Örkelljunga färre. Jag fick aldrig anledning att uppdatera min bild av Örkelljunga. När jag började gymnasiet kommer jag ihåg att jag hade en parallellklasskompis som var därifrån. Min föråldrade bild av Örkelljunga slog tillbaka på mig som en knytnäve snett från höger. Jag hade aldrig sett några barn i min ålder när jag var i Örkelljunga. Visserligen har jag en del kusiner där men i min värld så bodde de där endast för att min farbror och faster råkade bo där, i övrigt fanns det bara gamla människor i Örkelljunga.Följande år gav mig heller ingen anledning att revidera min uppfattning, så bilden av Örkelljunga som en lite bakåtsträvande bygd fann för gott att lägga sig tillrätta i bakhuvudet på mig.
För ett par år sedan började lillasyster på en bibelskola på strandhem i Örkelljunga. Visserligen var jag där ett flertal gånger och de hade ju faktiskt en pizzeria (dom har flera men jag var bara på en och samma hela tiden), men centrum var vikt åt att alltid vara snudd på 1800-tal i min värld.
Sedan hände något, jag vet inte vad, men något var det. Örkelljunga fick ett uppsving i mitt medvetande. Plötsligt lärde jag känna ungdomar som övervintrat denna 1800-talsperiod och nu levde upp och visade på ett lika levande och ungdomligt Örkelljunga. Det "centrum" jag kom ihåg som bara en håla med en korsning och kommunens säkert enda trafiksignal hade fått en ordentlig uppfräshning, luftigare, fräshare och till och med Netto hade hittat dit. Det AG's som jag kom ihåg som Örkelljungabesökens höjdpunkt, när vi fick pengar att köpa godis för har gått och blivit en del av det stora Coop.
Uppenbarligen är inte allt som man minns det. Nu räds jag på sätt och vis tanken på vad mer som förändrats sedan jag klassificerade det och lät det falla i glömska i bakhuvudet.
Finns det något annat än Toyota Supra-bilar i Osby? Är Knislinge något mer än ett dåligt fotbollslag som vi alltid fick möta i alla cuper? Och gud förbjude att man lärt sig prata rent i Lönsboda.
Den som lever får se. Dags att vidga sina vyer en aning och tillåta sina minnesbilder att uppdateras.
posted by daniel @ 12:38 em
5 comments
