dale idag

Två?

I min barndom kunde jag förvilla mig in i de mest fruktlösa funderingar. "Hur fastnar teflonet i stekpannan om inget fastnar på teflonet" var en av mina favoriter, en annan är om det finns något i denna värld som är fullt naturligt om det är i ental men katastrofalt överdrivet om antalet var två. I min oförstörda barndom var jag lyckligt ovetande om moraletiska disskussioner och slapp då funderingar kring bigami och dylikt. Det närmaste ett svar min far kunde komma på var antalet personer på en cykel. En, okej. Två - otänkbart.
Datorer. En laptop kan ju kännas som ett bra komplement till en stationär dator. Därför faller inte heller datorer inom ramen för ovanstående frågeställning. Men med två bärbara datorer verkar omvärldens funderingar gå åt ett annat håll.
Jag har i veckan införskaffat Vilgot, min bärbara mac. Den sällar sig till familjen av bärbara datorer som redan bebor mitt rum.
Nu undrar ni som alla andra. Två? "Why in the name of Zeus' butt hole" köper han en andra bärbar dator. Speciellt när det inte är några som helst problem för min första dator att fortfarande konkurera ut samtliga bärbara datorer i senaste SIBA-tidningen?
Svaret ligger just i benämningen. Names can be decieving. Epitetet bärbar passar ungefär lika bra på min PC som namnet på Los Angeles-förorten Lake Forest som varken har nån lake eller ens en forest.
Med en tjänstevikt på 4.7 kg, 17" skärm och med en strömadapter på ytterligare ett drygt kilo förstår ni.
Coolt är det iallafall med två datorer på rummet. Mac OS X är en utmaning, men jag tror att det kan bli ett väl fungerande bigamiförhållande mellan mig och mina två.

posted by daniel @ 6:53 em 0 comments

snubblande nära.

Det var ett tag sedan jag senast hade något av vikt att skriva. Okej, jag tar en del förgivet när jag skriver såhär, som om allt jag skrivit här per automatik är "av vikt" tillexempel. Men tro mig. Ett par bloggar har börjat danas och visat sig vara utan existensberättigande överhuvudtaget och har därför aldrig nått till era ögon, och det ska ni nog vara tacksamma för. Vissa har dock varit nära. Snubblande nära.

De senaste helgerna har varit kvalfyllda. Förlåt, jag var bara tvungen att använda det uttrycket. milleniets sämsta ordskämt men jag har en bra anledning. Mitt nya fotbollslag gjorde en höstsäsong av Guds nåde och hämtade upp sig och slutade på en fin andraplats i tabellen. Ett tag var det nära att ta första platsen, snubblande nära men vi slutade tvåa och fick därmed kvala för att eventuellt ta oss upp en division. För motståndet stod Rosengårds stolthet - Kosova. Efter seger, 3-2, i hemmapremiären var det upplagt för segerfest helgen efter då returen skulle gå av stapeln på Rosengårds IP. Slutackordet på säsongen gick dock i moll efter en snöplig förlust, 1-0, en ett heroiskt kämpande ÅSK dundrade på i hela andra halvlek efter en kvittering som skulle ge oss div. 5-kontraktet, men det ville sig inte. Nära, snubblande nära.

Post-Traumatisk Tenta Ångest. PTTÅ är något jag hittat på (skrivet på rim). Det är när man får reda på att man klarat sig på en tenta med minsta möjliga marginal. När ens lärare i ett fomellt brev skriver att man är "med viss tvekan godkänd" känner man att det kunde lika gärna gått på röven - bigtime. Jag klarade mig, men det var nära. snubbl...

posted by daniel @ 10:26 em 1 comments