dale idag

spacer“Genetic screening, testing, counseling, and therapy promise to transform medicine in this century in the same dramatic way that antibiotics transformed medicine in the previous century”. (HC 207) Rosemarie Tong continues by, very rightly, point out that this revolutionary transformation will not be a universal answer to all genetic-related questions. In the company of any medical discovery comes a set of moral questions of how to use this medical break-through.
spacerYou can see this from two foundationally different stand points. The first view is that we as humans are but a product of a long chain of development, and what we now have learnt to do is merely what nature has done to us as a human race over the course of millions and millions of years. Nature has though natural selection “cherry-picked” the desirable features and perfected us to what we have finally become. The reason that we now can do these fantastic things is purely a result of this perfection. From this perspective, there cannot be anything wrong in exercising our full potential as humans to secure a continued enhancement of the human race. Diseases have been nature’s way to sort out the weaker links in the chain by having them die before they could procreate. Since we are all just a product of nature it is simply natural that we have finally become smart enough to team up with the evolutionistic forces and continue nature’s job. It’s like the ancient Spartans who killed all deformed newborns to create the perfect army; only we have found a way to bypass the nine months of pregnancy.
spacerThe other way of looking at the inherent possibilities of what we have discovered is yet another way where we use our highly developed brains and our technical experience to shelter and value life. The findings can help us understand the bigger picture of how our bodies work, to see the intricate logic buried in the genes, figuring out the little interactions that are essential for our bodies to function as well as the reasons for various deviations. When science is used this way it can help us to find a way to prevent genetic diseases rather than just prenatally remove the outbreaks. This seems to me as a more responsible path to take.
spacerIt’s easy to see how the first way of thinking is more popular, the latter of the two courses will not have as much of an immediate impact on the population; children will still be born carrying various genetic disorders that eventually will break out, if not during the life of that particular person but in the life of generations to come. When the outbreak finally comes it will most certainly cause economical as well as emotional damage but we are heading down a seriously slippery slope when we try to draw the line of what features are allowed to be born into this world and which ones we decide to reject.
spacerPhilosopher Laura Purdy is arguing in line with my first view of things; “The thought that I might bring into life a child with serious physical or mental problems when I could, by doing something different, bring forth one without them, is utterly incomprehensible to me”. (HC 194) The only incomprehensible thing here is how somebody can have such disrespect for life. Such clear expression of ableism; who is to say that a child with severe physical problem would be lesser than a “normal” child? A rejected child is not coming back. The next one, may it be of perfect physical and/or mental shape will not be “the same child in a better packaging”.
spacerMedicine should be a helpdesk, not a mail-order. By that I mean that we have been granted these technological wonders (that should be hailed) as a protection of what is most important to us; life itself. Current norms of how we ought to look and function has pushed us in a direction where we would rather use modern medicine as a means of perfection according to standards already in place.

Mycket skola nu. Inte bara här på bloggen utan även i livet. Det riktiga livet.
I går lämnade jag in en 8 sidor tjock lunta på ämnet "Secularization; Inevitable and/or Desirable". En kritisk granskning av sekulariseringens historia och påverkan på dagens samhälle samt om dess utveckling är oundvikbar och/eller önskvärd. Jag blev ganska nöjd med slutprodukten.
På torsdag smäller det igen, då ska det in ett fyra sidor långt "response paper", med andra ord knappt sammanhängande tankar kring en bok om genetik-etik (kul, på svenska blir det ju tillockmed nästan samma ord). Följande mening fångade mitt intresse "researchers discovered that 12% of potential parents in the United States would abort a fetus with a genetic predisposition to be fat". ( ... ) det där var jag, som saknar ord...
Vidare ska jag på måndag lämna in mitt arbete om Jeremy Benthams tillfredställelsekalkyl (min översättning av hedonic calculus) och hur den kan appliceras på ett medicinskt fall där två patienter får simultana hjärtstillestånd och det bara finns resurser till att rädda en av dem. Förnärvarande är det åtta sidor långt, det ska enligt instruktionerna vara fem till sju sidor, och jag är inte ens färdig än...
Nästa torsdag ska jag ha skrivit ännu ett medicinskt arbete om den svenska sjukvården, i synnerhet vår "socialized medicine" och om någon på något vis kan tänkas falla utanför dessa allomfattande skyddsnät.
Hela denna arbeteskarusell avslutas med en grand final den 28 April då två (2) stora arbeten ska lämnas in. Det lite lättare är en analys av en bok om hur religion blev ett politiskt vapen i dagens USA och det andra arbetet är en kritisk filosofisk redogörelse om hur någon kan ha en så stark övertygelse att en religion är sann att man går igenom många gånger smärtsamma riter för att bli en fullvärdig "medlem".

Här sitter jag... och skriver blogg... och på söndag börjar NBA-slutspelet på TV.

En dag lyfte jag blicken från min datorskärm, tittade bortom berget av urdruckna plugg-colas och blicken hamnade på min hylla med studielitteratur. Oh, well, jag tar ut och sätter tillbaka börcker därur dagligen men denna dag hade jag inte för avsikt att ta fram eller sätta tillbaka en bok (njae, jag är inte så organiserad att mina böcker alltid står på min hylla, de mest aktuella brukar snarare ligga i en tydligt oorganiserad hög på skrivbordet) utan idag slog det mig vilken mängd litteratur jag satt i mig under terminen. Jag har sedan tidigare skrivit om vilka kioskvältare jag som ingått under terminen.

Ibland blir man bara sådär barnsligt nöjd med sig själv. Jag har läst allt dethär. In full, es alles.

Men har jag lärt mig något?

När ska jag lära mig? Bara en liten stund i solen tänkte jag, jag kan ta lite ledigt från uppsatsen och läsa läxan inför imorgon. Ungefär så tänkte jag nog. Den lilla stunden blev lite längre när det dök upp fler kompisar ute på gräset denna soliga dag. Stunden växte allt eftersom mina kompisar gick till sina respektive lektioner och andra kom tillbaka. Det är med andra ord mina kompisars fel, hade inte de varit så många så hade jag inte haft någon anledning att stanna i solen när jag efter en timme tröttnade på min bok. Nåja, jag har iallafall trollat bort min bonnabränna som jag skaffade mig i Phoenix för två veckor sedan.

På söndag ska det visst snöa säger dom som förstår sig på väder och vind.

Lisa: håll tyst.