Vad säger man...
Blogvärlden är där det händer, där man läser om omvärldens förehavanden och personliga reaktioner därpå.
Detta är en av dem, reaktionerna alltså. Tillråga på allt på något jag läst i en blog.
Grattis kompis.
Det var väl inte så oväntat att du skulle vinna racet till ringen. Om du ens visste att vi tävlade - om vi ens tävlade. Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns stort. Nära på nåt vis. Glädje.
Vad säger man? Grattis känns slitet. Mycket vill ut men tratten (truten) är för liten.
morgontankar
En tryckt stämning råder. Ögonkontakt är inte att tänka på. Alla är till synes oberörda av den påtvingade samvaron med tjugofem andra. Någon gäspar. Någon annan försöker men misslyckas att hålla tillbaka en gäspning. Flera har hörlurar i öronen. Undrar vad de lyssnar på? Ingen rör en fena men under lugnet så står alla på helspänn. Var det en rörelse mot trappan, det gäller att inte komma efter när starten går. Då plötsligt. "Öresundståg från Kristianstad mot Malmö med avgångstid 07.20 kommer strax in på spår 2." Fortfarande utan att visa på någon som helst brådska rör sig hela folkmassan som en enad grupp mot trappan ner mot perongen. Kylan slår mot ansiktet när man kommer utanför dörrarna. Jag ser flera skadeglada leenden och kan inte hålla tillbaka mitt eget då jag tänker på de som i rädsla för att missa tåget gick ner och ställde sig på perongen flera minuter för tidigt. Stackars människor, de måste vara rejält nerkylda vid det här laget.Tåget kommer, stackarns som stått på perongen i god tid hade inget för det, de vana pendlarna vet var tågdörrarna brukar komma, ingen visar det utåt men ingen vill komma sist på tåget. Ståplats från Hässleholm till Malmö? Hellre cyklar jag.
När så resan är över väntar nästa utmaning. Gratistidningsutdelarna. För vad som verkar en evighet sedan fanns en tidning att välja på och det var just valet om man ville läsa en eller inte som gjorde att man ville ha en. Den var ju trots allt gratis. Sedan hände något. City och .SE hände. Plötsligt fanns det konkurrens om vår gunst. Tidningarna gick från att vara gratis till att vara billiga - bildligt talat. Plötsligt fick man inte välja längre. Plötsligt skulle man bara ha en. Plötsligt var det fult att inte ta emot en tidning. Vad är nästa steg? Kommer vi fråntas rätten att andas själva och olika hälsoinstitut kommer att anställa folk för att tävla om att ge oss konstgjord andning. Jag glider mellan de guljackade söta blondinerna med sina Aftonbladet light och undviker de röda och orange-färgade utdelarna för de övriga två tidningarna och får syn på vad jag söker. Ett ställ med metrotidningar. Jag vill ha en, men jag ska banne mig ta den själv. "Kann fälv!" Om det så är min sista rättighet jag har så ska jag få välja själv om jag vill ha en tidning.
