fredag, september 29, 2006

Livsglädje

När man den 29 september kan gå hem från närbutiken efter klockan 19 i bara kortärmat så kommer man på sig med att tänka på att livet trots allt är väldigt bra.

En fredagkväll med nyinköpt pågens limpa och ekologisk standardmjölk - goda vänner i ett korridorskök. Tänk att jag får dela kök med just dessa underbara människor. Premiär för mina nya tillägg till mitt carcassonne. Ahh, Life is good!

Jag tog en vända nerom cykelgaraget för att titta på min nyinköpta dyrgrip. Cykeln, den nya med stort C. Den gamla jag fick i femtonårspresent blev stulen häromveckan. Nog var det så att jag skulle få en nitlott i Lundalotteriet en dag. Lundalotteriet är det lotteri där du varje dag sätter din cykel på spel och vinsten är att du får behålla din cykel. Inte ens denna nitlott kan vända mitt humör i moll.

Glädje. Spelglädje. Fotbollsglädje. Jag har återfått suget att spela fotboll. Debuten i min nya klubb fick en tidig törn efter ett baklängesmål efter blott fyra minuter, men vad gör det när man har medspelare som gör två mål? Ett insläppt mål är ett världsligt ting, så länge man har roligt kan man inte förlora!

Tenta på gång om två veckor. Algebra - ett uppocknervänt pussel som man vet om man gjort rätt först när man tror att man är klar och vänder på det. akvadrat hit och konjugatregler dit. Logaritmer och polynom, exponenter och variabelsubstitution. Nej, inte ens det kan få mig på fall nu. Detta är den jobbigaste delen av matten, sen är det nerförsbacke igen.

Life is good.

Det finns alltid saker som kan göra bra bättre, men just nu är jag glad för det jag har. Det ska man vara. Resten är mellan Gud och mig.

lördag, september 09, 2006

Till Paris, till Paris ska vi...

Inte rida på en gris iallafall. Men väl köra en buss.
Vi i det här fallet är jag och min "bussagent" Petter. Förutom mitt jobb som stadsbusschaufför i Hässleholm så har nog Petter legat bakom samtliga busskörningar eller jobberbjudande jag fått. Två gånger har jag fått köra i Norge, en vända i Ljusdal fyra dagar förra året - allt tack vare Petter. Sen har jag fått erbjudande om ytterligare två Frankrikeresor som jag varit tvungen att tacka nej till, liksom tre eller fyra Norgeturer samt ett gäng kortare endagsturer till Köpenhamn, Österlen och ett gäng andra ställen.

Nåväl. Frankrike idag alltså. om två timmar. spännande.

Mina skapligt ovetenskapliga undersökningar hävdar att den gängse bilden av en charterbusschaufför är en man runt de femtio, klädsamt överviktig, guldklocka och ett hårfäste som är på väg norröver. Men dessa skolelever som kanske har denna (van)föreställning får sig en överraskning när två tjugofyraåringar ska köra deras resa.

Så vi ses om en vecka.

onsdag, september 06, 2006

Enkelspårigt

"Vi ursäktar att det går så långsamt men det pågår spårarbete mellan Lund och Malmö, därför råder nu enkelspårsdrift och då får vi köra långsamt eftersom det är trångt på sträckan."
Trångt kan jag tro att det är om det bara är ett spår, det är ju inte precis så att tågen kan maka sig lite åt sidan och mötas på ett spår, nej, här gäller för intelligensreseven på banverket att räkna ut vilket tåg som ska få passera i vilken ordning. Vad jag däremot inte förstår är varför tågen som väl kör på sträckan inte kan köra full hastighet. En anledning till att köra långsamt är att man inte vill få möte i 160 knyck. Jag förutsätter att någon sitter på en ledningscentral och meddelar tågen om de ska vänta eller köra. Imorse verkade hastigheten närmast vara en försiktighetsåtgärd i den händelse att vi skulle få möte.

Enkelspårig öppensinnighet verkar råda på teologen i Lund. En kompis som läser till lärare i religion läser just nu en av sina kurser just där. Kursen heter något i stil med riter, symboler och myter och behandlar religionernas urgamla seder och bruk. I dagens samhäller gäller att inte stöta sig med någon, vara så öppen och inklusiv det bara går utan att spricka samt att till varje pris lyfta fram minoriteter i alla aspekter av samhället. Med ett undantag. Kristendomen. Uppenbarligen exkluderas kristendomen och de kristna från den skyddslag av respekt som omgärdas alla som stenhårt tror på någon specifik gud, kraft, skapare och/eller tanke med världen vi lever i. Blivande religionslärare får se sig matade med att den kristna skapelseberättelsen är en gammal historia som ingen i dagens samhälle tror på. Alla andra mer eller mindre hårresande historier om världens tillkomst välkomnas och nåde den som på något sätt gör narr av de som till äventyrs skulle tro att det är så det hela hände.
Det svenska samhället genomgår just nu sin försenade tonårsrevolt mot sitt gamla
historiska arv och tradition.
Kanske inte så konstigt med tanke på hur Sverige för 150 år sedan var kyrkans "egendom" och kristendomen var det man tillhörde vare sig man vill eller inte. Men nu? Nu är det legitimt att bespotta, förtala och nedvärdera. När alla blivande lärare får inställningen att man ska ge igen för alla år av förtryck är det väl knappast en ärlig bild som ges till de stackars skolbarnen som ser sina lärare som det absoluta kunskapsmonopolet.

Idag var jag tillbaka i gamla gängor och skulle äta mat i skolan. Vad valde jag i det hyggligt digra utbudet? Det vanliga, trygga alternativet. Pastavagnens ädelost/kebab. -enkelspårigt.