Thanksgiving.
Thanksgiving, en långt ner i grunden ironisk högtid där amerikaner i allmänhet äter sig halvt ihjäl på kalkon och sötpotatis för att hedra de ursprungsinnevånare som så osjälviskt hjälpte nybyggarna att överleva den första vintern i detta nya land. I gammal god västerländsk anda tackade nybyggarna för gärstfriheten genom att slakta sina värdar så fort våren återvände och nybyggarna kunde klara sig själva. I den censurerade lågstadieversionen är thanksgiving en tacksägelsetid då vi ska minnas hur människor korsar kulturgränser för att räcka ut en hjälpande hand. Ha!Som ett led i firandet av denna högtid (som alltid infaller på en torsdag) stängs landets skolor eftersom alla reser hem till sina familjer. Alla utom de som har sina familjer i en annan del av världen. Detta ledde till att jag höll på att hamna på trottoaren om inte min svitkompis Anthony välvilligt bjöd mig hem till sig i Fredericksburg, Virginia. Sju timmars bilfärd iväg.
Jag förberedde mig minutiöst genom att ladda min iPod (som urladdade sig natten innan vi skulle åka) och jag köpte snacks som ligger orörda på rummet i Asheville.
I en ironisk kommentar frågade jag om jag, liksom de vitas förfäder, hade historiens tunga ansvar över mig att slakta de välvilliga "urinvånare" som räddade mig från en askall vinter. Jag slapp. Och mina värdar fick sig ett gott skratt.
Dagen efter thanksgiving är en traditionell shopping dag. Affärerna slåss om kunderna genom att ha galna reor och öppnar tidigare och tidigare för varje år. Jag läste en artikel om en korttidsanställd vid ett walmart (typ maxi) i New York som avled efter att ha blivit nedtrampad av de horder av människor som forsade in i butiken då han öppnade dörrarna klockan 05.00 imorse.
Dags att äta rester från igår.
Många av oss ses om två veckor när jag åter landar i Sverige.
posted by daniel @ 4:29 fm
0 comments
