Nu är det EM igen
Egentligen har jag inget minne av något fotbollsslutspel innan VM i Italien 1990 då Sverige marscherade ut ur gruppspelet till tonerna av Ciao Ciao Italia, 1-2 1-2 1-2. Men dock sitter det en hel del minne kvar från VM90. Framförallt är det musiken som man kommer ihåg. Un'estate italiana skrålade jag som åttaåring fast det nog lät mer som unestasse latana och det ver en italiensk rappare (bara det är anmärkningsvärt) som komponerade en låt uteslutande av spelarnamn.Peter Jöbacks låt "more than a game" till EM på hemmaplan 1992 är det väl ingen som minns.
Nejdå, fler magiska minnen finns till alla tiders landslagslåt; GES "När vi gräver Guld i USA" till VM 1994. Det går rysningar längst ryggraden (bra sådana) och gåshuden kommer krypande när låten spelas på radion såhär 14 år senare. Det är inget jag brukar visa upp, men jag hävdar att jag fortfarande kan hela låten utantill och bangar sällan för en allsång vid lämpliga tillfällen.
1996 och 1998 var mörka svenska fotbollsår men så kom Markoolio-eran och Sverige var tillbaka i mästerskapssammanhang. till EM 2000 var vi dessutom dubbelrepresenterat då allas vår hårfagre eurotechno-guru Martin Eriksson stod för hela slutspelets officiella låt Campione 2000. "Vi vill ha mål" och "in med bollen i mål" är numera obligatoriska supporterkörer vid svenska fotbollsmatcher.
Senast det begav sig, VM 2006, så var det första gången som en oeroende aktör slog sig in på maknaden när då blott nioåriga Elias slog till med hans hyllning till Sveriges Zuperman, Zlatan. Iår, 2008, lanserade DN en tävling där svenska folket uppmanades att spela in sina egna EM-låtar och nu finns de nio finalisterna att njuta (?) av på deras hemsida. Tillåt mig att analysera.
Eurotechnoarvet ligger tungt över bidragen och några av dem till den grad att det är fysiskt repulserande att lyssna på dem. The Tockes "EM-låten" är en samling samplingar av radioreferat av svenska mål lagda över en technoslinga som låter som om Tocke gjort den i NRJ Dance e-Jay. Än värre är Bröderna Katz bidrag "Gå till anfall" som på rungande skånska levererar tunga fotbollsanningar som att går man inte anfall så blir det inga mål gjorda och om motståndarna gör mål får ju vi göra två... allt ackompanjerat av illa valda technoackord.
Annars är det mycket glädje och upp-beat som gäller, hejbump presenterar en trallvänlig hybrid av supporterkör, joddling och nödrim i klass med markoolio. Låten heter "Jo-de-la-di-ho (Pumpa bollen)" och deras engelska inslag i låten är värre än Lars Lagerbäcks engelska. Mer dålig musik kommer ifrån Johannes Carlsson och Kim Ödlund som gör ett tappert försök att även de låta som markoolio i sina rap-segment i deras låt "vi håller tätt". Jag tror dessutom att de själva har pitchat upp sina egna röster för att lägga till två kvinnliga backup röster...
Charmpoäng går till Ray-Owes raporkester och deras "ta oss till EM" som också är en av två låtar som låter som om man faktiskt haft tillgång till en riktig studio snarare än en hemmadator och en headset microfon.
Ray-Owe har sällskap av BF Sweden i sin användning av en EM-låt som ett medium att debattera vår startelva. RayOwe förespråkar exempelvis Sebastian Larsson, Ljungberg och Chippen på plan samtidigt.
BF Sweden är en av mina två favoriter. Hans unplugged version av "Lasse liten" är kanske inte nån kampsång precis utan den låter nästan lite Philemon Arthur and the Dung men han har en hel del goda tankar. "Allbäck måste få mer tid att snacka med Shaaban som sitter bredvid". Linderoth som back är kanske dock inte ett lika bra råd. Bäst är dock "EM igen" av Fjällens fritidsgård. Nationsstolthet, nödrim, tonartshöjning, taktiska genialiteter, en körvänlig refräng och en låt som handlar om både laget, turneringen, supporterkänslan och att vi faktiskt ska vinna i sommar. Något som lyser med sin frånvaro i the casino brothers sömnpiller "Euro fan dance".
Låt spektaklet börja, till tonerna av EM igen!
posted by daniel @ 5:19 em
2 comments
