onsdag, oktober 14, 2009

entreprenöriellt lärande

Det är det nya nu. Entreprenörsandan ska premieras redan i skolan tycker EU och det tog några relativt unga pedagoger fasta på och har arbetat fram en svensk metod som egentligen är baserad på norska idéer.

Poängen är att eleverna själva skall vara sina motivatorer, kreativitet är inte skapat, det måste komma inifrån. Uppenbarligen leder detta till mer motiverade elever, lägre frånvaro och framförallt bättre studieresultat. Allt genom att ge eleverna rikligt med ansvar. Rent konkret så jobbar man schema och lärobokslöst. Eleverna är i skolan mellan 8 och 15 och har egentligen bara en schemalagd sak - mat. Resten är projekttid. Projekten måste givetvis då vara sanslöst ämnesintegrerande.

Idag var jag på studiebesök på en gymnasieskola i Landskrona som jobbar efter denna modellen. Aldrig! tänkte jag, inte en chans att detta funkar. Med hundra fördomar nära till hands så hade jag dömt ut satsningen på förhand. Kanske i en överambitiös skola där eleverna är äckligt motiverade (alternativt med omänskliga krav hemifrån) men inte i Landskrona... och verkligen inte på barn&fritidsprogrammet.

0810 var 28 av 30 elever samlade i en ringsamling där alla fick berätta hur de hade upplevt några fältstudiedagar de varit på. De sista två släntrade tyst in några minuter senare. De allra flesta berättade i flera meningar om hur det hade varit och erfarenheter de fått med sig. Idag skulle ett nytt projekt initieras. Grunden hämtades ur ett kursmål och eleverna satte igång. Utan pekpinnar eller hot om barnaga arbetade sedan dessa 16åringar ivrigt med att planera vilka de skulle intervjua för att lösa uppgiften, göra en så bra redovisning som möjligt men framförallt eftersom de upplevde att det de lärde sig var relevant för dem.

Borta är kappräknandet i matten, borta är meningslöst tragglande av verbformer och annan perifier ytkunskap. Istället sken skaparglädjen igenom. Eleverna var själva auktoriteter på vad de skulle lära sig, hur de skulle lära sig det och hur de skulle visa upp sina nyvunna kunskaper och erfarenheter.

Allt detta på tre timmar en kall oktobermorgon i Landskrona. Varför gör inte alla såhär?

måndag, oktober 12, 2009

nu å sen

Tillbaka på högskolan. Där är då intet nytt. Strukturen lyser med sin frånvaro, efter en kvart insåg jag att vi tittade på samma powerpoint slide som visats strax innan vi gick ut på praktik. Och det var inte värt att anteckna denna gången heller. Läraren pratar danska och förstår inte nyanserna i det svenska språket och förstår inte varför ingen svarar på hennes retoriska frågor.

Praktiken var förvånansvärt smärtfri. Det som är jobbigt med praktik är inte att planera och genomföra lektioner, det är att bli bedömd. Jag har förvisso slutat snegla mot min handledare för att i realtid få uppdateringar på hur det går för mig. Jag kör mitt race men måste ju kunna motivera varje streck på tavlan om det vill sig illa. Mentorn från malmö kom två gånger och andra gången fick jag henne att stumna. jag hade en religionslektion i den areligiösa svenska skolan. Vi pratade vad som är rätt och fel, och vem som bestämmer huruvida vi är goda eller onda. Utifrån de allsmäktiga enfald... enväldiga humanisternas ordning kunde ingen (inkluderat min handledare och mentor) argumentera emot mig när jag föreslog att jag helt sonika kunde döda lilla Maja så att jag kunde ta hennes mat så att jag kunde överleva. Stackars Maja. Budskapet var enkelt; ingen Jesus - ingen moral, men ajjabajja, så får man inte säga i svenska skolan. Översättningen blev samvetet. Samvetet är den domare som avgör varför vi vill göra gott. Sen att samvetet varken finns med i evolutionsteorin eller kan förklaras av humanisterna är elevernas sak att inse.

Om tre veckor är jag en föreläsningsfri man. Då stundar examensarbete. Entreprenöriellt lärande. Fick min bok jag beställde och efter att ha bläddrat lite och tittat på en del filmer på www.meuniversity.com så faller jag in i den lätt frikyrkliga karisman som omger denna spännande lärometod.

I vår flyttar jag till Broby. Östra Göinge, eller ög som Jakob säger, är kanske inte den intelektuella fyrbåken precis men vem är jag att bestämma var jag behövs. Två jobberbjudande med tre dagars mellanrum och jag gjorde mitt val; Gud skämtar inte, han är bara övertydlig. Jag tänker bo där, med grannar vars högskolekarriär antingen är imaginär eller befinner sig i fas med hallandsåstunneln. Jes 6:8